Ehm..

tja töntar... idag träffade jag på inte minst sagt mitt ex.. fan asså.. jag hatar när sånt händer.. man är på stan och kollar på lite skor, man tänker -" ska jag vända mig om för skoj skull"
- "neej det vore lite väl galet att göra det, säger min goda halva".. varför vinner alltid den onda?.. jag vänder mig om och ser honom.. faan! han såg mig och jag såg honom. vi stod dock en ca 15 m ifrån varandra.. jag ville så gärna låtsas att jag inte såg honom, men hur? vi satt ju och glodde på varandra.. jag bestämde mig för att inte alls vara vettig och stå där som en idiot.. han är 10 m ifrån mig.. FAAAN!! -"vad gör jag?... "
-"jag går"
-"men vart?"
-"förbi honom, för om jag vänder mig om och går framför honom kommer han att heta tiden vara 5 m bakom mig.. 5 m .. FAAAAAANNNNN!"..
jag börjar gå mot honom..
-"du ska fan gå snabbt och leka att du är upptagen så att du slipper säga hej!"
-"aha ok.. men om jag var så upptagen varför stod jag här i 20 s och prata med mig själv i mitt eget huvud.?"

han: hej...
omg!!!! spring!!!!!!
jag (blir lite generad): hej
tyst och pinsamt...
han och jag: läget/hurärdet?
(krystat he he)
det blir tyst ett tag...
jag: trevligt att träffas jag måste gå nu tyvärr.
han: ja absolut
jag: ja men vi hörs.. (va?) .. ehmm.. eller inte.. (ok?) .. ehmm... (shit du är ju röd som en tomat).. ha det bra!!!
och så powerwalkar jag ifrån stället..

hatar dessa pinsamma stunder..

aja.. det var sjukt att träffa honom.. vi har ju inte träffats på nästan 2 år..
ok nu kollar jag på the hills.. och heidi skäller ut spencer.. jag får inte missa dramat! hejdå

fsshhhh